Underbara älskade

S O C K E R
usch vilken sugar junkie jag är, just nu är jag mitt uppe i mitt beroende.
Jag vet inte hur jag hamnade här (det var jul, man fick unna sig.. sen kom jag aldrig tillbaks på banan och tyckte att om jag äter en kaka idag så kan jag gå av mig den och börja på riktigt imorgon).
Dags att ta sig i kragen på många sätt och vis.
Just nu genomlider jag första kvällen i mitt avvänjningsprogram, ingen mer kvällsätning, inga fler synder i smyg (det ingen ser är kalorifritt). Nu är det faktiskt dags att gå ner dom resterande 11 kg oavsett om jag orkar eller inte.

Sockret är sååå jobbigt :-/ .

Det är det allra värsta tyckte jag och allra värst var "avvänjningen" i början. Nu kan jag hantera det lite bättre men man är ju för tusan sugen jämt ändå...

Kram kram och lycka till att komma igång igen!!

Rätta tag där :-)

Tänk att något så litet som socker kan själpa en hel människa - eller snarast: så många människor.

Det kommer säkert gå bra, du vet det är ju tre första dagarna som är värst om man väl lyckas ta sig igenom det så... =) Kram

Då börjar jag kunna gissa mig till din målvikt. ;-) Jag har aldrig tänkt så låg vikt på mig själv, trots att jag är kortare än dig. Kanske dags att tänka om och börja ge järnet igen. För precis som för dig har det blivit ALLDELES för mycket socker sista tiden. :-s