Stort grattis!
En vän till mig är gravid, men det är det ingen som vet så ni får inte veta vem. 8-)
Sjukt roligt! Jag är så himla glad för hennes skull! Nu börjar livets hårda skola. hihi
Sjukt roligt! Jag är så himla glad för hennes skull! Nu börjar livets hårda skola. hihi
Självdisciplin på hög nivå
Om det är något jag saknar här i livet så är det självdisciplin, man kan undra varför..
Här ska man försöka gå ner sina gravidkilon och gärna en till hög med kilon och vad gör man? Ä T E R.
I måndags var vi ute på äventyr och då passade vi på att äta ute, jag borde ha tagit en sallad men vad gör jag? Tar en pizza som dessutom är gigantisk och sen äter jag upp allt utom kanterna..
Igår var vi och handlade, kylskåpet ekade T O M T så jag hade bara ätit en smörgås när klockan var 15.30. På affären vill man äta A L L T men jag lyckades behärska mig till att köpa en påse med cashewnötter som jag pressade i mig i bilen. Smidigt värre.
Efter middagen åt jag 3 kakor och en glass, och då menar jag kaka som i långpannekaka.
Nåväl, jag vägde mindre idag än igår och jag har nu 5 gravidkilon kvar, dags för skärpning!
Här ska man försöka gå ner sina gravidkilon och gärna en till hög med kilon och vad gör man? Ä T E R.
I måndags var vi ute på äventyr och då passade vi på att äta ute, jag borde ha tagit en sallad men vad gör jag? Tar en pizza som dessutom är gigantisk och sen äter jag upp allt utom kanterna..
Igår var vi och handlade, kylskåpet ekade T O M T så jag hade bara ätit en smörgås när klockan var 15.30. På affären vill man äta A L L T men jag lyckades behärska mig till att köpa en påse med cashewnötter som jag pressade i mig i bilen. Smidigt värre.
Efter middagen åt jag 3 kakor och en glass, och då menar jag kaka som i långpannekaka.
Nåväl, jag vägde mindre idag än igår och jag har nu 5 gravidkilon kvar, dags för skärpning!
Efter snittet
Idag har jag haft varit ganska öm i magen, kanske beror det på att jag har trappat ner medicinen. Det är överkomligt men inte direkt skönt. Jag mår sjukt mycket bättre än efter mitt akuta snitt i alla fall.
Min hud har lagt sig lite omlott på en del av ärret, vad fan! Jag som ville få ett fint och icke ömmande ärr den här gången.
Nåväl fint var väl skit samma för det är ändå ingen som ska se det, men att vara öm när man tar där 1,5 år efteråt slipper jag gärna.
Det kanske är svårt att få ett sår att läka bra på ett så konstigt ställe som där, jag sitter nämligen ner större delen av dagen (ammar) och då blir både jag och bebis helt blöta av svett, sen har man kläder och en mage i vägen.
På tal om mage så måste den ju bort nu! Kampen börjar imorgon, eller hur brukar man säga? ;)
Min hud har lagt sig lite omlott på en del av ärret, vad fan! Jag som ville få ett fint och icke ömmande ärr den här gången.
Nåväl fint var väl skit samma för det är ändå ingen som ska se det, men att vara öm när man tar där 1,5 år efteråt slipper jag gärna.
Det kanske är svårt att få ett sår att läka bra på ett så konstigt ställe som där, jag sitter nämligen ner större delen av dagen (ammar) och då blir både jag och bebis helt blöta av svett, sen har man kläder och en mage i vägen.
På tal om mage så måste den ju bort nu! Kampen börjar imorgon, eller hur brukar man säga? ;)
Där satt den!
Efter många om och men så har nu mjölken runnit till (hoppas jag..).
Jag satt i köket och kände hur jag blev blöt på klänningen, lilla bebis vaknade lämpligt och fick suga och efter ett tag tappade han greppet och det droppade mjölk.
Vilken lycka! jag ville bara hoppa och dansa. Det gör jävligt ont i brösten och dom är lite väl överdimensionerade och stenhårda men lyckan är total. Ska bli spännande att se hur mycket han går upp tills imorgon.
Jag hittade en våg som jag ställde mig på och det skulle jag aldrig ha gjort.. bättre lycka nästa gång ;)
Imorrn SKA jag åka hem!
Jag satt i köket och kände hur jag blev blöt på klänningen, lilla bebis vaknade lämpligt och fick suga och efter ett tag tappade han greppet och det droppade mjölk.
Vilken lycka! jag ville bara hoppa och dansa. Det gör jävligt ont i brösten och dom är lite väl överdimensionerade och stenhårda men lyckan är total. Ska bli spännande att se hur mycket han går upp tills imorgon.
Jag hittade en våg som jag ställde mig på och det skulle jag aldrig ha gjort.. bättre lycka nästa gång ;)
Imorrn SKA jag åka hem!
Kvar på bb
Jag och skrotbebisen är kvar på bb.
Vi skulle få åka hem idag, jag har träffat läkaren, bebis har träffat barnläkaren och allt är klart.. utom vägningen.
Lillebror har gått ner 500 gram vilket är för mycket så som det ser ut nu så måste vi stanna :(
Jag är så ledsen att det värker i hela mig. Jag saknar Wilma och Fredrik så att jag kan dö och jag vill bara åka hem med lillebror.
FAN.
Jag hatar att ligga här alldeles ensam i ett dubbelrum tillsammans med ett par förstagångsföräldrar.. är det inte barnmorskor i rummet så är det undersköterskor och är det inte undersköterskor så är det städerskor. Jag blir så matt!
Håll era tummar för att vi trots allt får åka hem ikväll!
Vi skulle få åka hem idag, jag har träffat läkaren, bebis har träffat barnläkaren och allt är klart.. utom vägningen.
Lillebror har gått ner 500 gram vilket är för mycket så som det ser ut nu så måste vi stanna :(
Jag är så ledsen att det värker i hela mig. Jag saknar Wilma och Fredrik så att jag kan dö och jag vill bara åka hem med lillebror.
FAN.
Jag hatar att ligga här alldeles ensam i ett dubbelrum tillsammans med ett par förstagångsföräldrar.. är det inte barnmorskor i rummet så är det undersköterskor och är det inte undersköterskor så är det städerskor. Jag blir så matt!
Håll era tummar för att vi trots allt får åka hem ikväll!
Mitt planerade snitt
Kl 8.30 skulle vi befinna oss på avdelning c 23 på KS.
Där blev jag inskriven och fick ta på mig en snygg sjukhusskjorta, barnmorskan tog blodprov och fixade med allt det praktiska.
Jag bad att få akupunktur så att jag skulle kunna slappna av lite så hon satte en nål i pannan och en i huvudet. Sen sattes katetern och det gjorde ont kan man säga, men med lite rätt andning så överlever man det mesta.
I väntan på operationen så var det bara att försöka vila, med hjälp av mina nålar så slumrade jag en stund innan vi kördes ner till operation.
Där fick jag träffa en narkossköterska som satte en nål i handen på mig, han var ung och trodde nog att han var jätterolig eller så försökte han få mig lite mindre nervös.
Jag rullades snart in i operationssalen och fick hälsa på hur mycket personal som helst. 2 narkosläkare, några barnmorskor, sköterskor och läkare. Jag kan ärligt säga att jag inte hade någon koll på vem som var vem och vad dom fyllde för syfte.
Ryggbedövningen skulle sättas och jag sattes på operationsbädden och läkaren började trycka där bak, nu började nervositeten komma. Samtidigt som jag tvättades och det rann längs ryggen på mig så började även tårarna att strömma.
Här kan man tala om att inte vara förberedd och då har jag ändå gått igenom det en gång förut om än det gick något mycket snabbare den gången.
Ryggbedövningen gjorde inte så farligt ont, infarten i handen kändes mer, däremot så var det en rätt så äcklig känsla, det började ganska snart att domna bort i benen, det blev varmt och kändes som otäcka myrkrypningar.
Sen var det bara att lägga sig ner och vänta på bättre tider.
Vad jag inte kom ihåg ifrån mitt förra snitt var att man kan känna allt dom gör, man känner tryck, drag och beröring men inte smärta. Så äckligt att jag knappt kan förstå det själv. Här började jag bli livrädd, jag kände hur dom drog och puffade med magen och väntade bara på att jag skulle känna när dom skar i mig.
Blodtrycket steg och jag började må illa. Jag fick medicin mot blodtrycket och mer syrgas mot illamåendet.
Jag hade väldigt mycket ärrvävnad på mitt förra snitt, extremt mycket sammanväxningar och dessutom nåt nät över livmodern.. nåt med tarmfett? ;) (får läsa i journalen senare) så operationen tog ganska lång tid.
Mitt akuta snitt kommer jag ihåg som att dom bedövade, skar upp magen och så var bebisen ute, här tog det ungefär 25 min från första snittet tills dom hade tagit ut honom och varje minut kändes som en timme.
Livrädd för att känna smärtan, livrädd för att han skulle dö där inne, livrädd för att jag skulle dö.
Jag blundade och försökte andas djupt och tänka på något annat. Lättnaden var stor när dom plockade ut honom och jag fick höra honom skrika! Äntligen hade jag annat att tänka på.
11.56 föddes lillebror, först fick vi kika på honom. Han hade extremt mycket fosterfett och såg ut som en liten snögubbe :)
Sen togs han ut för vägning och mätning, 4210 gram och 56 cm, hela 5 cm längre än storasyster när hon föddes!
Jag syddes ihop och en timme efter operationsstart kördes vi till uppvaket. Där fick liten ligga på bröstet och det norpade han direkt!
Jag mådde jättebra hela tiden, var törstig och hungrig direkt. Jag hade aldrig speciellt ont heller första kvällen och natten.
1 dygn efter snittet var det upp och gå som gällde! Det var inte alls lika jobbigt som efter mitt akuta snitt men ändå nog så jobbigt med tanke på vad man precis har gått igenom.
2:a natten däremot var så jobbigt att jag gärna hade sluppit den, det kändes som att jag skulle dö av smärta. Jag pumpades i värktabletter och 2 sorters morfin, fick varma handdukar (kom ihåg vetekudde mot eftervärkar från helvetet!) och sist men inte minst så fick jag en underbar barnmorska som satte akupunktur! Här kan vi prata smärtlindring.
En avslappnande nål och 2 mot smärta. Kl 4.30 togs nålarna bort jag jag kunde sova! Helt fantastiskt.
Det var ingen lätt upplevelse och det kändes inte lika "piece of cake" som det akuta snittet innan (där jag nog mest var glad att slippa kämpa längre) men jag är glad att jag gjorde det här valet!
Den som säger att kejsarsnitt är att fuska eller ta nån genväg kan dra åt helvete.
Där blev jag inskriven och fick ta på mig en snygg sjukhusskjorta, barnmorskan tog blodprov och fixade med allt det praktiska.
Jag bad att få akupunktur så att jag skulle kunna slappna av lite så hon satte en nål i pannan och en i huvudet. Sen sattes katetern och det gjorde ont kan man säga, men med lite rätt andning så överlever man det mesta.
I väntan på operationen så var det bara att försöka vila, med hjälp av mina nålar så slumrade jag en stund innan vi kördes ner till operation.
Där fick jag träffa en narkossköterska som satte en nål i handen på mig, han var ung och trodde nog att han var jätterolig eller så försökte han få mig lite mindre nervös.
Jag rullades snart in i operationssalen och fick hälsa på hur mycket personal som helst. 2 narkosläkare, några barnmorskor, sköterskor och läkare. Jag kan ärligt säga att jag inte hade någon koll på vem som var vem och vad dom fyllde för syfte.
Ryggbedövningen skulle sättas och jag sattes på operationsbädden och läkaren började trycka där bak, nu började nervositeten komma. Samtidigt som jag tvättades och det rann längs ryggen på mig så började även tårarna att strömma.
Här kan man tala om att inte vara förberedd och då har jag ändå gått igenom det en gång förut om än det gick något mycket snabbare den gången.
Ryggbedövningen gjorde inte så farligt ont, infarten i handen kändes mer, däremot så var det en rätt så äcklig känsla, det började ganska snart att domna bort i benen, det blev varmt och kändes som otäcka myrkrypningar.
Sen var det bara att lägga sig ner och vänta på bättre tider.
Vad jag inte kom ihåg ifrån mitt förra snitt var att man kan känna allt dom gör, man känner tryck, drag och beröring men inte smärta. Så äckligt att jag knappt kan förstå det själv. Här började jag bli livrädd, jag kände hur dom drog och puffade med magen och väntade bara på att jag skulle känna när dom skar i mig.
Blodtrycket steg och jag började må illa. Jag fick medicin mot blodtrycket och mer syrgas mot illamåendet.
Jag hade väldigt mycket ärrvävnad på mitt förra snitt, extremt mycket sammanväxningar och dessutom nåt nät över livmodern.. nåt med tarmfett? ;) (får läsa i journalen senare) så operationen tog ganska lång tid.
Mitt akuta snitt kommer jag ihåg som att dom bedövade, skar upp magen och så var bebisen ute, här tog det ungefär 25 min från första snittet tills dom hade tagit ut honom och varje minut kändes som en timme.
Livrädd för att känna smärtan, livrädd för att han skulle dö där inne, livrädd för att jag skulle dö.
Jag blundade och försökte andas djupt och tänka på något annat. Lättnaden var stor när dom plockade ut honom och jag fick höra honom skrika! Äntligen hade jag annat att tänka på.
11.56 föddes lillebror, först fick vi kika på honom. Han hade extremt mycket fosterfett och såg ut som en liten snögubbe :)
Sen togs han ut för vägning och mätning, 4210 gram och 56 cm, hela 5 cm längre än storasyster när hon föddes!
Jag syddes ihop och en timme efter operationsstart kördes vi till uppvaket. Där fick liten ligga på bröstet och det norpade han direkt!
Jag mådde jättebra hela tiden, var törstig och hungrig direkt. Jag hade aldrig speciellt ont heller första kvällen och natten.
1 dygn efter snittet var det upp och gå som gällde! Det var inte alls lika jobbigt som efter mitt akuta snitt men ändå nog så jobbigt med tanke på vad man precis har gått igenom.
2:a natten däremot var så jobbigt att jag gärna hade sluppit den, det kändes som att jag skulle dö av smärta. Jag pumpades i värktabletter och 2 sorters morfin, fick varma handdukar (kom ihåg vetekudde mot eftervärkar från helvetet!) och sist men inte minst så fick jag en underbar barnmorska som satte akupunktur! Här kan vi prata smärtlindring.
En avslappnande nål och 2 mot smärta. Kl 4.30 togs nålarna bort jag jag kunde sova! Helt fantastiskt.
Det var ingen lätt upplevelse och det kändes inte lika "piece of cake" som det akuta snittet innan (där jag nog mest var glad att slippa kämpa längre) men jag är glad att jag gjorde det här valet!
Den som säger att kejsarsnitt är att fuska eller ta nån genväg kan dra åt helvete.
Lillebror är äntligen här
tittat ut. 4210g och 56cm lång.
Namn har vi inte ännu.
Mer och bättre bilder kommer
nog imorgon.
När vi kom tillbaka till avd. blev
det smörgås och äppeljuice
i champagne-glas.
Dan före dan
Imorgon är det dags! Jag ska snittas och lillebror ska komma ut till våran värld!
kl 07 ska vi skriva in oss på KS så det blir väl till att gå upp långt före 06.
Jag är lite nervös idag, gick upp direkt när jag vaknade trots att jag hade chans att dra mig.
Imorrn ska magen försvinna! (nåväl, förhoppningsvis det mesta av den). W älskar ju min mage :( hoppas att hon kommer att älska lillebror lika mkt.
Våran vagn är till salu och förhoppningsvis såld, en tjej ska komma imorgon och hämta den.
Toksnygg!
Den nya vagnen är reklamerad men nu visar det sig att Bugaboo nordamerika bara kan skicka ett nytt chassi till en adress i Usa, fortsättning följer..
Vi har inte ens satt ihop vagnen eftersom att vi inte vet hur reklamationen kommer att sluta. Chassit går ju annars att använda så länge. Men vi har inte köpt någon spjälsäng heller så..
kl 07 ska vi skriva in oss på KS så det blir väl till att gå upp långt före 06.
Jag är lite nervös idag, gick upp direkt när jag vaknade trots att jag hade chans att dra mig.
Imorrn ska magen försvinna! (nåväl, förhoppningsvis det mesta av den). W älskar ju min mage :( hoppas att hon kommer att älska lillebror lika mkt.
Våran vagn är till salu och förhoppningsvis såld, en tjej ska komma imorgon och hämta den.
Toksnygg!
Den nya vagnen är reklamerad men nu visar det sig att Bugaboo nordamerika bara kan skicka ett nytt chassi till en adress i Usa, fortsättning följer..
Vi har inte ens satt ihop vagnen eftersom att vi inte vet hur reklamationen kommer att sluta. Chassit går ju annars att använda så länge. Men vi har inte köpt någon spjälsäng heller så..
Dagen då snittet planerades
Idag var det dags för dagen med stort D. Jag skulle träffa läkaren som skulle bevilja eller avslå ett planerat kejsarsnitt.
10.30 var jag där, jag fick först träffa en BM eftersom att jag läcker lite äggvita och har ett blodtryck på väg upp.
Det låg som vanligt, +1 i urinen och 130/90 i blt.
Jag fick komma in till läkaren och hon var väldigt lugn och sansad, frågade mig lite om min förra förlossning och vad som har gjort att jag vill ha ett snitt nu. Sen sa hon "du hade fått en preliminär tid va?" Jag såg väldigt frågande ut och sa såklart nej. Hon fortsatte "joo här har vi det, den 23/6". Jaha.. där ser man, dom har alltså avsatt en tid till mig enbart baserat på aurorabarnmorskans anteckningar!
Läkaren undrade om jag kunde tänka mig ett datum efter beräknat datum för att ge kroppen en chans att sätta igång av sig själv och att jag då skulle få avgöra hur jag ville göra.
Nja jag är lite tveksam där, jag skulle nog bli rädd av att gå över tiden och bara vänta. Vi flyttade fram till den 25/6 i alla fall så 1 vecka kvar till avspark! =D
Läkaren skrev i min journal att jag eventuellt kan tänka mig en vaginal förlossning om den sätter igång av sig självt men att det är mycket viktigt att respektera mina önskemål om snitt om jag inte vill fortsätta.
Efter läkarbesöket fick jag träffa en narkosläkare som frågade en massa medicinska frågor och sen var det klart, nu är det bara att vänta.
Jag har svårt att sätta ord på mina känslor men jag ska göra det i ett annat inlägg senare, för jag vill verkligen inte avskräcka någon från att föda vaginalt! :)
Idag är jag oerhört lättad, efter besöket kunde jag känna hunger igen! och när jag skulle lägga W nyss så somnade jag till utan att spänna mig och bli rädd. Hjärtat ska bli storasyster!
10.30 var jag där, jag fick först träffa en BM eftersom att jag läcker lite äggvita och har ett blodtryck på väg upp.
Det låg som vanligt, +1 i urinen och 130/90 i blt.
Jag fick komma in till läkaren och hon var väldigt lugn och sansad, frågade mig lite om min förra förlossning och vad som har gjort att jag vill ha ett snitt nu. Sen sa hon "du hade fått en preliminär tid va?" Jag såg väldigt frågande ut och sa såklart nej. Hon fortsatte "joo här har vi det, den 23/6". Jaha.. där ser man, dom har alltså avsatt en tid till mig enbart baserat på aurorabarnmorskans anteckningar!
Läkaren undrade om jag kunde tänka mig ett datum efter beräknat datum för att ge kroppen en chans att sätta igång av sig själv och att jag då skulle få avgöra hur jag ville göra.
Nja jag är lite tveksam där, jag skulle nog bli rädd av att gå över tiden och bara vänta. Vi flyttade fram till den 25/6 i alla fall så 1 vecka kvar till avspark! =D
Läkaren skrev i min journal att jag eventuellt kan tänka mig en vaginal förlossning om den sätter igång av sig självt men att det är mycket viktigt att respektera mina önskemål om snitt om jag inte vill fortsätta.
Efter läkarbesöket fick jag träffa en narkosläkare som frågade en massa medicinska frågor och sen var det klart, nu är det bara att vänta.
Jag har svårt att sätta ord på mina känslor men jag ska göra det i ett annat inlägg senare, för jag vill verkligen inte avskräcka någon från att föda vaginalt! :)
Idag är jag oerhört lättad, efter besöket kunde jag känna hunger igen! och när jag skulle lägga W nyss så somnade jag till utan att spänna mig och bli rädd. Hjärtat ska bli storasyster!
Möte hos aurora
Idag träffade jag barnmorskan på aurora igen. Hon frågade hur det kändes och jag sa "som att jag har ångrat mig, jag tänker inte göra det här".
Hon skrattade åt mig och jag sa "jag menar allvar alltså..".
Efter 10 minuters prat så försökte hon få tag på en läkare till mig, till slut fick jag en tid på onsdag kl 10.30.
Känns som att det hade varit enklare att träffa den läkaren jag har träffat på mvc 2 ggr innan men hon kanske har semester nu.
Ni får lov att bevilja mitt snitt, jag tar hellre livet av mig än att föda vaginalt (nåväl om jag inte hade haft en fin familj så).
Jag är så trött, kl är 02 och jag har varit trött sen kl 10 idag. Jag vågar inte sova för jag tror att kroppen ska bli utvilad och då passa på att starta en förlossning. usch!
Mitt förra snitt var ingen dans på rosor men det orkar jag inte ens tänka på, hellre det än att ha dödsångest under en 18 timmar lång förlossning.
Idag hämtade jag mitt paket från h&m, nog var plaggen mkt finare bilder på nätet än i verkligheten.. men men. Ska fota imorgon och kasta ut lite bilder. Väntar en gigantisk me&i-leverans imorgon också så där ska ni få se på finfina kläder!
Om jag orkar böja mig ända ner till golvet vill säga ;)
Hon skrattade åt mig och jag sa "jag menar allvar alltså..".
Efter 10 minuters prat så försökte hon få tag på en läkare till mig, till slut fick jag en tid på onsdag kl 10.30.
Känns som att det hade varit enklare att träffa den läkaren jag har träffat på mvc 2 ggr innan men hon kanske har semester nu.
Ni får lov att bevilja mitt snitt, jag tar hellre livet av mig än att föda vaginalt (nåväl om jag inte hade haft en fin familj så).
Jag är så trött, kl är 02 och jag har varit trött sen kl 10 idag. Jag vågar inte sova för jag tror att kroppen ska bli utvilad och då passa på att starta en förlossning. usch!
Mitt förra snitt var ingen dans på rosor men det orkar jag inte ens tänka på, hellre det än att ha dödsångest under en 18 timmar lång förlossning.
Idag hämtade jag mitt paket från h&m, nog var plaggen mkt finare bilder på nätet än i verkligheten.. men men. Ska fota imorgon och kasta ut lite bilder. Väntar en gigantisk me&i-leverans imorgon också så där ska ni få se på finfina kläder!
Om jag orkar böja mig ända ner till golvet vill säga ;)
Kräkfobi
Jag hatar att kräkas, jag skulle göra nästan vad som helst för att slippa.
Nu kommer jag ihåg hur illa jag har mått i början av graviditeterna, jag förstår inte hur man kan stå ut med det!
Jag har mått illa i 3 dagar nu och idag var första gången jag kräktes. Jag satt i 30 min och försökte stå emot (japp, jag gör vad som helst, lalalalala).
Jag hängde över badkaret och W kom med sin bondgårdsbok och ville läsa.
I några sekunder hinner jag tänka att jag kanske har fått havandeskapsförgiftning igen, kanske skulle jag bli tryggare av en vända till förlossningen.
Inatt har jag även haft sönder min handskena som jag har fått för karpaltunnelsyndromet. Den är av i plasten i handleden! Jag har alltså lyckats böja handen med skenan på.. duktigt måste jag säga. Där kan man prata om att spänna sig i sömnen. Här ska inte födas några barn. punkt.
Uppdatering:
Vad fan. Jag måste planera ett snitt, jag orkar inte må så här. På måndag ska jag till en aurorabarnmorska och sen får vi väl se. Fan fan fan.
Nu kommer jag ihåg hur illa jag har mått i början av graviditeterna, jag förstår inte hur man kan stå ut med det!
Jag har mått illa i 3 dagar nu och idag var första gången jag kräktes. Jag satt i 30 min och försökte stå emot (japp, jag gör vad som helst, lalalalala).
Jag hängde över badkaret och W kom med sin bondgårdsbok och ville läsa.
I några sekunder hinner jag tänka att jag kanske har fått havandeskapsförgiftning igen, kanske skulle jag bli tryggare av en vända till förlossningen.
Inatt har jag även haft sönder min handskena som jag har fått för karpaltunnelsyndromet. Den är av i plasten i handleden! Jag har alltså lyckats böja handen med skenan på.. duktigt måste jag säga. Där kan man prata om att spänna sig i sömnen. Här ska inte födas några barn. punkt.
Uppdatering:
Vad fan. Jag måste planera ett snitt, jag orkar inte må så här. På måndag ska jag till en aurorabarnmorska och sen får vi väl se. Fan fan fan.
Förlossningsrädsla
Okej, nu är det inte kul längre.
I några dagar har det känts helt okej att jag snart ska föda barn, jag har känt att förvärkarna från helvetet faktiskt har varit lite spännande, snart kommer lillebror!
Men sen igår började jag må illa och nu känner jag mig nervös. Shit! jag ska föda barn!
Tänk när värkarna sätter igång på riktigt och jag ska ha dom i 10 timmar plus krystningen..
Jag är rädd för att slemproppen eller vattnet ska gå. Hur kommer jag att reagera? åh herregud! jag ska föda barn snart.
Men lite coolt är det väl?
Det jobbigaste just nu är nog tanken på att lämna W någonstans helt plötsligt och ingenting har vi färdigt här hemma. Inget förlossningsbrev är skrivet, ingen väska packad (varken min eller wilmas), ingen säng är inköpt, vagnen är reklamerad, bärselen är inte inhandlad och vi har inte tvättat.
Jag vågar knappt göra allt heller för då känns det så definitivt, som att DÅ kan det hända när som helst. Hoppas verkligen att det stämmer och att det inte sätter igång innan allt är klart..
hjäälp!
I några dagar har det känts helt okej att jag snart ska föda barn, jag har känt att förvärkarna från helvetet faktiskt har varit lite spännande, snart kommer lillebror!
Men sen igår började jag må illa och nu känner jag mig nervös. Shit! jag ska föda barn!
Tänk när värkarna sätter igång på riktigt och jag ska ha dom i 10 timmar plus krystningen..
Jag är rädd för att slemproppen eller vattnet ska gå. Hur kommer jag att reagera? åh herregud! jag ska föda barn snart.
Men lite coolt är det väl?
Det jobbigaste just nu är nog tanken på att lämna W någonstans helt plötsligt och ingenting har vi färdigt här hemma. Inget förlossningsbrev är skrivet, ingen väska packad (varken min eller wilmas), ingen säng är inköpt, vagnen är reklamerad, bärselen är inte inhandlad och vi har inte tvättat.
Jag vågar knappt göra allt heller för då känns det så definitivt, som att DÅ kan det hända när som helst. Hoppas verkligen att det stämmer och att det inte sätter igång innan allt är klart..
hjäälp!
