Det hade gått bra för våra barn idag. Wilma var lugn som vanligt, gör inte så mycket väsen av sig.
Viggo är en cool kille, han har varit glad som få, ätit ordentligt och även sovit om jag ska välja att tro på barnpassarna ;) Vissa saker undrar man ju om dom är sanna eller inte. haha.
Jag är så tacksam att jag slapp ha barn med mig på kickoffen. Jag led med mammorna som inte fick äta ifred, som ständigt var tvungna att gunga vagnarna, att hoppa med barnen i knät, propsa med nappen, byta blöjor, vara stressade över att barnen "pratar" för högt och ja ni vet..
Det var skönt att komma hem kl 19, båda barnen hade ätit och var nöjda. Vissa var gladare att se mig än andra.

Tänk att jag inte ens behövde fiska barnvakt till Viggo, jag tror inte ens att jag yttrade ett ord om att det skulle vara skönt att åka utan honom.
Nej då, dom erbjöd sig att ta honom! wow.

Det är fantastiskt vad man kan bli glad av att man har människor som ställer upp runt omkring sig.
För dom lät det som att det inte var någon stor sak, för mig var det gigantiskt!
Jag var inte orolig för Viggo en enda gång (lätt att säga nu i efterhand), vad skulle ha kunnat hända?
Jag hade inte behövt packa en pryl, dom har alla bebistillbehör man kan tänkas behöva. Jag hade inte behövt berätta en sak, dom vet allt (nåja, allt är relativt).
Wilma är kanske lite krångligare, eller det känns iaf mer känsligt
Och vet ni vad? Jag skickade inte någon mat med något av barnen, våra kära vänner lagade vegetarisk mat! Det är nästan så att jag blir lite tårögd.