En tjockis
Jag kanske har gått ner ganska mycket. Tillräckligt mycket för att det ska synas.
Trots detta har jag noll motivation, noll inspiration. Det känns som att vad jag än gör så kommer jag fortfarande alltid att vara en tjockis.
Jag är fortfarande överviktig, fortfarande en tjockis. Jag behöver kämpa som fan för att ta mig i mål och slippa se en tjockis när jag kollar mig i spegeln, slippa vara störst på gymmet.
Ge mig M O T I V A T I O N någon?!
Trots detta har jag noll motivation, noll inspiration. Det känns som att vad jag än gör så kommer jag fortfarande alltid att vara en tjockis.
Jag är fortfarande överviktig, fortfarande en tjockis. Jag behöver kämpa som fan för att ta mig i mål och slippa se en tjockis när jag kollar mig i spegeln, slippa vara störst på gymmet.
Ge mig M O T I V A T I O N någon?!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Satsa främst på att gå ner lite till, fast sakta, så skallen hinner ikapp. Så länge kroppen rusar före huvudet kommer du inte bli nöjd oavsett vad våghelvetet säger, eftersom bilden är kvar i huvudet.
Bilden i huvudet är svårare att förändra än vikten ju :-)
Postat av: Emelie
Jag håller med ovanstående för så är det för mig med.
Inte klokt vad missnöjd man kan vara.
Jag ser fortfarande mig själv som ett riktigt fett. :-D.
Min man är likadan, står och drar i skinnet (inte fettet) på sin mage och säger att han är sååå tjock. fast jag ser bara på honom som en speta typ, så rolig man är.
Kram kram!!
PS, den där utmaningen ska jag ta tag i när jag kommer hem, har inga bilder precis på jobbet.
Trackback
