Ibland suger livet.
Jag har så ont att jag kräks.
Jag låg i sängen i några timmar (kändes som sekunder), jag hade så ont att jag inte orkade ligga still, fick lov att vända och vrida mig, ville bara skrika rätt ut och gråta.
Ibland kommer W in till mig, ibland hör jag henne hänga i benen på F samtidigt som lilla V gråter och är trött.
Lilla V är sjuk, kan inte sova.
När man är förälder finns det inget som heter sjuk, när ska man ha tid med det?
Jag har tagit 2 alvedon, försöker kunna slappna av, det gör ont, jag orkar inte sitta, ögonen gör ont och huvudet dunkar.
Jag måste sluta amma NU, F får åka och köpa ersättning, idag behöver jag mina painkillers (detta stannade vid en tanke).
Varför finns det alvedon? finns det folk som blir hjälpta av skiten? Jag skulle lika gärna kunnat ta 2 skumbananer.