Kl 8.30 skulle vi befinna oss på avdelning c 23 på KS.
Där blev jag inskriven och fick ta på mig en snygg sjukhusskjorta, barnmorskan tog blodprov och fixade med allt det praktiska.
Jag bad att få akupunktur så att jag skulle kunna slappna av lite så hon satte en nål i pannan och en i huvudet. Sen sattes katetern och det gjorde ont kan man säga, men med lite rätt andning så överlever man det mesta.
I väntan på operationen så var det bara att försöka vila, med hjälp av mina nålar så slumrade jag en stund innan vi kördes ner till operation.
Där fick jag träffa en narkossköterska som satte en nål i handen på mig, han var ung och trodde nog att han var jätterolig eller så försökte han få mig lite mindre nervös.
Jag rullades snart in i operationssalen och fick hälsa på hur mycket personal som helst. 2 narkosläkare, några barnmorskor, sköterskor och läkare. Jag kan ärligt säga att jag inte hade någon koll på vem som var vem och vad dom fyllde för syfte.
Ryggbedövningen skulle sättas och jag sattes på operationsbädden och läkaren började trycka där bak, nu började nervositeten komma. Samtidigt som jag tvättades och det rann längs ryggen på mig så började även tårarna att strömma.
Här kan man tala om att inte vara förberedd och då har jag ändå gått igenom det en gång förut om än det gick något mycket snabbare den gången.
Ryggbedövningen gjorde inte så farligt ont, infarten i handen kändes mer, däremot så var det en rätt så äcklig känsla, det började ganska snart att domna bort i benen, det blev varmt och kändes som otäcka myrkrypningar.
Sen var det bara att lägga sig ner och vänta på bättre tider.
Vad jag inte kom ihåg ifrån mitt förra snitt var att man kan känna allt dom gör, man känner tryck, drag och beröring men inte smärta. Så äckligt att jag knappt kan förstå det själv. Här började jag bli livrädd, jag kände hur dom drog och puffade med magen och väntade bara på att jag skulle känna när dom skar i mig.
Blodtrycket steg och jag började må illa. Jag fick medicin mot blodtrycket och mer syrgas mot illamåendet.
Jag hade väldigt mycket ärrvävnad på mitt förra snitt, extremt mycket sammanväxningar och dessutom nåt nät över livmodern.. nåt med tarmfett? ;) (får läsa i journalen senare) så operationen tog ganska lång tid.
Mitt akuta snitt kommer jag ihåg som att dom bedövade, skar upp magen och så var bebisen ute, här tog det ungefär 25 min från första snittet tills dom hade tagit ut honom och varje minut kändes som en timme.
Livrädd för att känna smärtan, livrädd för att han skulle dö där inne, livrädd för att jag skulle dö.
Jag blundade och försökte andas djupt och tänka på något annat. Lättnaden var stor när dom plockade ut honom och jag fick höra honom skrika! Äntligen hade jag annat att tänka på.
11.56 föddes lillebror, först fick vi kika på honom. Han hade extremt mycket fosterfett och såg ut som en liten snögubbe :)
Sen togs han ut för vägning och mätning, 4210 gram och 56 cm, hela 5  cm längre än storasyster när hon föddes!
Jag syddes ihop och en timme efter operationsstart kördes vi till uppvaket. Där fick liten ligga på bröstet och det norpade han direkt!
Jag mådde jättebra hela tiden, var törstig och hungrig direkt. Jag hade aldrig speciellt ont heller första kvällen och natten.
1 dygn efter snittet var det upp och gå som gällde! Det var inte alls lika jobbigt som efter mitt akuta snitt men ändå nog så jobbigt med tanke på vad man precis har gått igenom.
2:a natten däremot var så jobbigt att jag gärna hade sluppit den, det kändes som att jag skulle dö av smärta. Jag pumpades i värktabletter och 2 sorters morfin, fick varma handdukar (kom ihåg vetekudde mot eftervärkar från helvetet!) och sist men inte minst så fick jag en underbar barnmorska som satte akupunktur! Här kan vi prata smärtlindring.
En avslappnande nål och 2 mot smärta. Kl 4.30 togs nålarna bort jag jag kunde sova! Helt fantastiskt.

Det var ingen lätt upplevelse och det kändes inte lika "piece of cake" som det akuta snittet innan (där jag nog mest var glad att slippa kämpa längre) men jag är glad att jag gjorde det här valet!
Den som säger att kejsarsnitt är att fuska eller ta nån genväg kan dra åt helvete.