Jag hatar att kräkas, jag skulle göra nästan vad som helst för att slippa.
Nu kommer jag ihåg hur illa jag har mått i början av graviditeterna, jag förstår inte hur man kan stå ut med det!
Jag har mått illa i 3 dagar nu och idag var första gången jag kräktes. Jag satt i 30 min och försökte stå emot (japp, jag gör vad som helst, lalalalala).
Jag hängde över badkaret och W kom med sin bondgårdsbok och ville läsa.
I några sekunder hinner jag tänka att jag kanske har fått havandeskapsförgiftning igen, kanske skulle jag bli tryggare av en vända till förlossningen.
Inatt har jag även haft sönder min handskena som jag har fått för karpaltunnelsyndromet. Den är av i plasten i handleden! Jag har alltså lyckats böja handen med skenan på.. duktigt måste jag säga. Där kan man prata om att spänna sig i sömnen. Här ska inte födas några barn. punkt.

Uppdatering:
Vad fan. Jag måste planera ett snitt, jag orkar inte må så här. På måndag ska jag till en aurorabarnmorska och sen får vi väl se. Fan fan fan.