Nu har det regnat i ett dygn, det stör mig inte speciellt mycket, jag får ändå inte njuta av någon sol så det kan ju kvitta.
Igår när V äntligen sov i selen så kunde jag ta mig ut med Texas, det spöregnade men det skulle inte få hindra mig.
På släktträffen i lördags tog jag ut svängarna lite väl mycket och sen dess har jag känt mig ur form och allmänt fet och värdelös. Men så äntligen släppte V loss mig från soffan så jag och Texas tog en powerwalk på 50 min. Underbart och välbehövligt tyckte matte, hemskt och bedrövligt tyckte Texas som gick bakom mig hela vägen för att undvika regnet.
Jag tror inte att jag har gått ner något den här veckan, jag är glad om jag bara har stått still. Men nu är jag tillbaks på banan igen och till nästa vägning (efter den på fredag) så ska jag ha gått ner till den magiska gränsen! banne mig.

Ser ni så fina lockar han har fått av regnet?