Den här familjen har precis gått igenom en så fruktansvärt jobbig period så det är inte sant.
Barnen har varit små monster (jaa så får man säga) och ingenting som vi har gjort har gått våran väg.
Jag har varit helt psykiskt slut men nu är jag snart på banan igen!

W skriker och bråkar mest hela dagarna, så fort hon inte får som hon vill eller om hon inte lyckas genomföra något som hon vill. Jag har inte kunnat röra mig från ett rum till ett annat utan att hon har hängt i byxbenen på mig och blivit arg arg arg.
Hon har slutat sova i sin säng utan ist däckat av utmattning i soffan vid kl 22.
V har varit missnöjd med ALLT, utom i dom flesta fall brösten som han är tokkär i.

Vi har varit på Ikea 35 ggr (känns det som), vi skulle göra om hallen vilket slutade i kaos.
Det tog 2 dagar att få upp hatthyllan (hemmabygge) med en skrikande tjej i hasorna och det var kläder och verktyg i hela lägenheten. Jag kan inte slappna av när det är stökigt och fick lite smått panik och klaustrofobiska känslor.
När vi fick upp skoskåpet som vi hade köpt efter 2 timmar på ikea (färgen som skulle finnas hade utgått och vi fick börja om med planeringen) så passade det inte alls och F fick lämna tillbaks det.
Bordet vi köpte till vardagsrummet skruvade jag ihop med skivan liggandes neråt på golvet = det var repigt över HELA skivan när jag vände rätt det så F fick åka och köpa ett nytt.
Mattan vi skulle ha under bordet var för liten, F fick åka och köpa en ny, den räcker precis till och kommer få ligga där tills vi hittar en bättre.
Nu har vi en skitful skohylla och ett vardagsrum som ser ut som nåt hopkok (men det kunde ju inte bli värre än innan!).
Vi har en massa möbler ute på blocket men det är väl inte riktigt inne att ha våran stil så vi får väl vääänta och vääääänta.

Någon gång i kaoset ska man även hinna med promenader med hunden, matlagning och städning och just ja, sen ska man helst sova några timmar innan det börjar om igen nästa dag.